Det här är den populära bloggkändisen Katrin Zytomierskas omtalade blogginlägg: ”Jävla blatte”, som raderades någon dag efter att den publicerades.

Senare samma dag följde Zytomierska upp sitt inlägg med att svara på frågan: ”Varför sa jag inte till dem?”, i ett nytt inlägg som jag också publicerar här; då jag tycker den är viktig, eftersom den erbjuder en något djupare förklaring till den ilska hon kände och beskrev i det första inlägget.

Den ursprungliga adressen till Zytomierskas raderade ”Jävla blatte” inlägg var:

www.finest.se/userBlog/?uid=28711&beid=1281999

Bloggposten ”Varför sa jag inte till dem?” finner du här:

http://www.finest.se/userBlog/?uid=28711&beid=1282247

Notiser:

• När det gäller detta inlägg så har jag tagit bort de inledande meningarna, där Zytomierska berättar om sitt privatliv och som inte hör detta ämne till, och därmed blir överflödiga i sammanhanget. Länken ovan leder till blogginlägget i sin helhet.
• Alla betoningar i texterna är mina.
• Jag har rättat en del av Zytomierskas stavfel.

Jag avslutar detta inlägg med en personlig kommentar, och en videolänk till ett inslag med Leif GW Persson ur “Eferlyst”.

 

JÄVLA BLATTE

Publicerad, lördag 23 januari 2010, av Katrin Zytomierska.

Jag förstår hur frasen ”Jävla blatte” har uppkommit. Jag förstår det efter att vi var och såg Snabba Cash i Heron City igår kväll. Jag kommer inte att åkta till Heron City inom snar framtid igen. Och jag kommer aldrig igen att gå på bio där.

Jävla blattar. Fan, det är helt obegripligt, vem är det som uppfostrar de här människorna? De har ingen respekt alls för andra i sin omgivning och sen undrar man varför det finns våld och slödder som försörjer sig på att kränga knark och själa prylar. Jag undrar inte.

Om folk inte ens kan hålla käft i en biograf så är det ju klart som fan att de inte kan läsa en bok eller klara av en tenta. Det är ju solklart. Och som de håller på! Så jävla genomskinligt. De skrattar när det är minsta lilla kärlek på duken. De skrattar när folk gråter eller är upprörda. De skrattar åt felöversättning från serbiska till svenska. De skrattar för att de har ett stort behov av uppmärksamhet och brist på kärlek.

För vem i helvete bryr sig egentligen om de översatt fitta till fitta eller hora? Vad spelar det för roll? För de här människorna spelar det tydligen jättestor roll. De skrattar så de kiknar när Mrado kallar sin dotters fröken för ”jävla fitta”. Eller kanske säger han ”jäva hora” och de översatt fel till svenska.

Det är så roligt för de här ointelligenta blattarna så under vissa perioder trodde jag att jag satt på Raw eller Norra Brun när jag i själva verket kände sorg och försökte att uppskatta en väldigt välgjord och skitbra film. 

Jag tycker att utlänningar får skylla sig själva för att det finns rasism i det här landet. De kan inte bete sig. Jag skäms för att jag har polskt påbrå. Skäms som en pizda eller som en kurwa. Ni väljer.

 

VARFÖR SA JAG INTE TILL DEM?

 Publicerad, lördag 23 januari 2010, av Katrin Zytomierska.

[...] Jag ser att det har varit stort intresse i mitt tidigare inlägg. Det är alltid kul att skriva sånt som intresserar er. Jag önskar att jag kunde göra det oftare. Men ibland träffar man rätt. Som idag.

Det är många som undrar varför jag inte sa till blattarna som skrek, skrattade och förstörde filmen. Jag ska svara på det. I punktform:

1. Jag är inte tillräckligt ball och modig för att ställa mig upp i en fullsatt biograf. Be Bingo busvissal för att sen hålla tal till ca 1000 personer. Be dem hålla käften.

2. De som satt närmast oss av dem som höll på kunde jag ha sagt till. Anledningen till att jag inte vågade det var för att jag kände mig rädd för dem. Jag tror att risken för att de drar upp en kniv eller annat vapen är stor. Jag ville inte riskera mitt, Bingos eller Ringos liv. Det kändes inte som att det var värt det.

3. Det fanns folk i min närhet som sa till dem, men de brydde sig inte om det. De fortsatte med sitt.

4. Efter filmen var slut var det många upprörda människor som högt stönade “att de har mage att förstöra” och “oförskämt att sitta och skratta och prata…”. Det var inte många som vågade säga till dem.

Kanske är det som många av er säger att det inte har med påbrå att göra utan att svenskar håller på på samma sätt. Jag spenderar alldeles för lite tid i förorten för att veta och naturligtvis är inte alla blattar ouppfostrade. Jag och många av mina vänner är ju exempel på “den positiva blatten” som visar hänsyn, kämpar med karriär, betalar massa skatt och bidrar med balans. Jag kan bara dra en slutsats av den erfarenheten som jag var med om igår. På Heron City. I Kungenskurva. I en fullsatt biograf. Där jag klart och tydligt såg killarna OCH tjejerna som betedde sig som ouppfostrade babianer. Det var inte en endaste svensk bland dem. Tyck och säg vad fan ni vill. Fakta är fakta.

MIN KOMMENTAR:

Antingen kan man avfärda Katrin Zytomierskas rädsla för “att risken för att de drar upp en kniv eller annat vapen är stor”, som ett bevis på hennes fördomsfullhet, eller så kan man ställa sig själv frågan om hennes rädsla faktiskt är befogad; om det faktiskt är sant att invandrare är överrepresenterade bland våldsbrottslingar.

Så här säger Leif GW Persson i ett inslag i “Efterlyst” angående invandrares brottslighet: